Sista dagarna i NZ - något försenat...
Då har jag äntligen tagit mig tid att sätta ihop ett sista blogginlägg om resan på NZ. Bara sådär ett halvår senare...! Funderade på att skippa det men känns som att bloggen är ofärdig.
Efter Tongariro åkte vi norrut på Thermal explorer highway mot de varma källorna i Rotorua. På vägen stannade vi lite här och där där det skulle finnas områden med termisk aktivitet men på alla ställen var det uppbyggt som parker där man var tvungen att betala inträde. Eftersom vi hade planerat en park i Rotorua som skulle vara bra kändes det onödigt att betala för att se lite mer ånga. Ett av ställena vi körde in på var någon sorts kombinerad farm/camping/varma-källor-park och gården var full av djur. Lama, påfågel och typ 100 höns var ivägen när jag skulle backa ut från parkeringen. Ida fick gå bakom bilen och shasa iväg dom...
Likadant såg det ut bakom bilen...
Väl framme i Rotorua blev det iaf en guidad tur i den ena av parkerna som finns där. Världens längsta namn, klarnar nog inte av att skriva ner det, bild ses nedan... Det blev guidad tur med en av de boende maorierna i parken och show
Parken var en by där det bodde folk och guiden berättade om deras dagliga liv och hur de utnyttjade källorna
Ida vid deras badplats. Bakom henne ser man stenkaren där byborna badade varje kväll. Stenarna här var väldigt varma och jackan åkte av trots en ganska kall dag
Deras gravplats. Eftersom marken var instabil och det inte gick att gräva tillräckligt djupt på grund av källorna begravde man folk ovan jord
Showen
Namnet på byn underst... försök säga det om du kan! =)
Efter Rotorua hade vi planer på att åka till några grottor som jag inte kommer ihåg namnet på nu (där får man för att man väntar ett halvår med att skriva inläggen) men då det kostade väldigt mycket pengar bestämde vi oss för att åka direkt till Auckland istället. Några bilder från Auckland:
Från toppen av en av Aucklands många vulkaner Mt Eden som låg precis i närheten där vi bodde
Ida är ledsen för att det rengnar...
Det var allt från Nya Zeeland, efter några dagar i Auckland åkte jag vidare mot Kina och Martin och Jing medan Ida åkte hem till Sverige igen. Är ni intresserade av Kina får ni höra av er. Har en stark känsla av att det inte kommer bli så många blogginlägg om kina... Inte med tanke på att det tog 6 mån att slutföra NZ... hehe
Hejdå från Nya Zeeland
En underbar dag i Tongariro NP - till slut
Framåt kvällen börjar vi närma oss Tongariro. Riktigt mäktigt var det med bergen (vulkanerna!) som syntes från långt håll. Vi lyckas hitta ett vandrarhem där de tydligen ordnar transport till den vandringen jag hade kollat ut. Tongariro crossing. Tyvärr kom vi lite för sent, på året alltså, då det var vinterförhållanden på crossingen och de i princip vägrade köra dit oss om vi inte gick med en guide! Helvete! Det var ju verkligen inte det vi hade tänkt oss... vi försökte övertala gubben i receptionen att det faktiskt inte är första gången vi är ute i naturen, har ju för sjutton tältat mitt i vintern, men det hjälpte inte. Han var iaf jättetrevlig och ringde upp guideföretaget, kollade om dom hade platser till dagen efter och försökte till och med pruta åt oss! Gick sådär... slutade med att vi bestämde oss för att strunta i crossingen, efter en övervägning om vi skulle åka till starten och hoppas på skuts tillbaka sen. Kändes lite osäkert...
På väg in på kvällen. Finfint!
Weiii! Gissa vem? (vi har alldeles för lika kläder!... det är jag) =)
Slutade alltså med att vi bestämde oss för att strunta i crossingen. Men vad gör vi då? Vi bestämde oss för att åka till turistinformationen eller vad vi ska kalla det där de skulle ha information om olika leder och så i området. Det blev jättebra! De hade jättemycket information och vi bestämde efter att ha konsulterat informationstavlor och tanten bakom disken att vi skulle gå till Tama lakes. Ännu mer nöjda med vårat beslut blev vi när tanten förklarade att dessa sjöar skulle vara mycket finare än sjöarna man ser på crossingen då de på crossingen hade frusit och förlorat sin fina turkosa färg. Tama lakes skulle fortfarande var ofrusna. YES! nöjda och glada gav vi oss iväg.
Ida skrapar rutan på morgonen. Med mitt anteckningsblock! Det är konstigt att de inte har isskrapa som standard i bilarna på vintern. Jag menar, det blir ju faktiskt vinter i Nya Zeeland!
Blev en underbar dag med strålande sol och häftigt vulkanlandskap. Vi ångrade aldrig att vi inte gick crossingen med 10 andra och en guide. Bra beslut! Här kommer bilder!
Ida framför Mount Ngauruhoe. Försök säga det om ni kan! Behöver jag tillägga att det är en vulkan?? =)
Jag vilar lite vid lower Tama lake. Bänken var alldeles för hög... På bilden syns också Mount Ruapehu också det en vulkan.
Weiii! Gissa vem? (vi har alldeles för lika kläder!... det är jag) =)
Jag och Ida högst upp vid upper Tama lake. I bakgrunden Mount Ngauruhoe.
På vägen ner fick jag ett litet glädjefnatt för det var en sån härlig dag så jag sprang som en tok. Ida lyckades få upp kameran, jag är bara glad att hon inte filmade!
På väg tillbaka gick vi förbi ett vattenfall där några höll på att klättra/repellera sig. Såg himla häftigt ut.
Tongariro var helt magiskt, häftig natur och med det vädret vi hade kunde det inte bli dåligt. Skulle nog kunna säga att dagen var en av de bästa på Nya Zeeland. Om jag åker tillbaka vill jag absolut ut på en längre tur bland vulkanerna.
Norrut = bungy!
Efter Wellington begav vi oss norrut. Målet var Tongariro National Park där vi hade tänkt att vi skulle vandra lite. Jag hade spanat in en led som kallas Tongariro crossing och går genom parken, tar en dag.
På väg norrut var det också ett bungyjump inplanerat. Vi hade spanat in ett ställe där man kunde hoppa tandem, dvs samtidigt! Häftigt tänkte vi och bestämde att det ville vi göra. När vi kom dit var det ganska öde, typ en familj där sönerna skulle hoppa var de enda som var där förutom oss. Fick mamman att ta min kamera och fota lite när det var våran tur. Kan ju tillägga att det var min födelsedagspresent till Ida också..
Här kommer lite bilder!
På väg norrut var det också ett bungyjump inplanerat. Vi hade spanat in ett ställe där man kunde hoppa tandem, dvs samtidigt! Häftigt tänkte vi och bestämde att det ville vi göra. När vi kom dit var det ganska öde, typ en familj där sönerna skulle hoppa var de enda som var där förutom oss. Fick mamman att ta min kamera och fota lite när det var våran tur. Kan ju tillägga att det var min födelsedagspresent till Ida också..
Här kommer lite bilder!
När vi kommer ut på bron frågar killen vem som ska stå först. Ida ser livrädd ut och pekar direkt på mig! Okej då... Var nog bra också eftersom hon är längre än mig, jag hade ju inte sett ett skit om jag stått bakom henne liksom! På tre så hoppar ni. Ok. Vi vet fortfarande inte vem som hoppade. Jag minns att jag böjde på benen och sen var vi typ i luften. JÄVLAR! de första sekunden/sekunderna när man faller i fritt fall är rätt häftiga. En helt annan känsla än fallskärmshoppet där det inte kändes som att man föll. Ni vet den där kittlande känslan i magen.. Den hade man definitivt här!
Efter två "studs" fick Ida släppa taget om mig men hon höll krampaktigt tag. Inte förrän det var dags att försöka fånga en pinne killen nere på en flotte i vattnet höll upp fick jag henne att släppa. Jag hade ju aldrig nått pinnen ju, Ida hängde typ en halvmeter längre ner än mig. Det kändes i mina fötter kan jag säga! Det kändes som vi båda hängde i fästena runt mina fötter. Ajaj...
Landskapet vi körde förbi på väg till och från bungyn var jättehäftigt med små små branta kullar fulla av får! Visst, fåren kanske inte syns på bilden men ändå...
Nästa stop: Tongariro National Park! Vulkanerna, here we come!
Wellington - Te Papa
Vi lyckades iaf boka ett hostel från Picton så vi slapp leta efter ett när färjan anlände i Wellington mitt i natten. Men när vi väl kom till hostelet fanns det ingen nyckel till oss (receptionen var stängd så dom skulle ha lämnat en nyckel i en låda). Tog ett bra tag innan vi lyckades få tag på killen som glömt nyckeln och därmed ett rum och komma isäng.
Någon sorts konstig fontängrej som nog var felkonstruerad för varje gång vattnet fyllde upp en sån där skopa och den vickade hamnade det vatten precis överallt. Fast det kanske var meningen...
Nästa stop på färden var Tongariro National Park, men först, BUNGYJUMP!
Wellington inleddes med en tur på stan, fortsatte med fika med Jenny som gjorde sitt internship där och en tur på stadens museum; Te Papa. Det betyder tydligen vårat hus/vårat hem eller nåt i den stilen på maoriska. Bra museum med en jordbävningssimulator, en jättebläckfisk (död, jag vet, en besvikelse, iaf för Ida som trodde den skulle vara levande) och en utställning om Nya Zealands historia. Jag och Ida spenderade hela eftermiddagen på museet som till och med var gratis. Sånt gillar vi! =)
Lite bilder från Wellington:
Någon sorts konstig fontängrej som nog var felkonstruerad för varje gång vattnet fyllde upp en sån där skopa och den vickade hamnade det vatten precis överallt. Fast det kanske var meningen...
Ida hittade ett jätteparaply...
En död jättebläckfisk
En död jättebläckfisk
Innan vi lämnade Wellington tog vi en tripp upp på Mount Victoria för att kolla in staden uppifrån. Blåste som sjutton gjorde det men fint var det =)
Nästa stop på färden var Tongariro National Park, men först, BUNGYJUMP!
Mot nordön
Efter Abel Tasman begav vi oss till Picton för att ta färjan över till Wellington på nordön. Säger bara en sak: Picton är Nya Zealands baksida... Kom dit i bra tid innan färjan skulle gå, perfekt då vi hade planerat att hinna tvätta och lite sånt. Lyckas hitta en tvättomat, lyckas växla pengar och få igång tvätten. Så långt allt finfint. Nu då?? Det är ungefär då vi märker att Picton är inte så mycket att hänga i granen, finns absolut ingenting att göra, förutom att ta färjan till nordön då och den väntar vi ju på. Vädret gör att en promenad runt staden är mindre lockande, blåst och regn, yippie!
Slutar med att vi fikar, äter, hänger på turistbyrån, hänger i ett mini-köpcentra innan vi tar bilen till färjeterminalen. Bara för att få reda på att båten är 3h sen!! NEJ, vad gör vi nu??? Tjejen i bilincheckningen är iaf bussig och tipsar om en pub, sagt och gjort. Efter 3h på lokala puben (utan att äta, det hade vi ju redan passat på att göra innan båten skulle gå) fick vi äntligen lämna Picton.
Slutar med att vi fikar, äter, hänger på turistbyrån, hänger i ett mini-köpcentra innan vi tar bilen till färjeterminalen. Bara för att få reda på att båten är 3h sen!! NEJ, vad gör vi nu??? Tjejen i bilincheckningen är iaf bussig och tipsar om en pub, sagt och gjort. Efter 3h på lokala puben (utan att äta, det hade vi ju redan passat på att göra innan båten skulle gå) fick vi äntligen lämna Picton.
Bara för att hamna på en iskall färja... Brrr, värme tack!
Jag väntar på att få köra på färjan, kallt, mörkt och vi vill bara åka
Hemma
Då har man landad i Sverige igen efter dryga 13 månader. Sammanfattning..? Har haft ett år fullt av erfarenheter och äventyr, har lärt mig sjukt mycket, träffat mycket vänner och upplevt mycket. Precis vad jag hade kunnat önska mig!
Det känns ändå rätt bra att vara hemma också. Tro det eller än, det ska faktiskt bli roligt att plugga igen. Exjobb om ubåtssäkerhet är det som väntar under hösten tillsammans med en kurs i samhällsplanering.
Skolan börjar dock inte förrän 29e augusti så innan dess hänger jag i Västerås ett tag. Organisera flytt, träffa kompisar, bara slappa och annat krafs. Håller för tillfället på att göra om några utemöbler som fanns här hemma så jag kan ta dom och ställa på balkongen. =) Slipa och måla ska hinnas med innan flyttlasset går.
Kommer förresten uppdatera bloggen med sista delen av Nya Zeeland och så Kina här hemifrån om inte annat för att jag ska slippa berätta allt 1000 gånger... =) hehe. Så får alla chansen att se lite bilder. Och så vill jag att bloggen ska bli komplett, fungerar ju lite som dagbok för mig också.
Nej, det var allt för mig denna gång, håll utkik efter resten av resan, kommer i delar gissar jag, blir ett sjukt långt inlägg annars! =)
Abel Tasman National Park
I Abel Tasman var det vandring som gällde. Vi hade inte så mycket koll när vi kom dit, mer än att det skulle vara fint. Vi lyckades efter några rundor i byn och ett försök på ett fullt hostel hitta boende på Old McDonalds Farm (!) haha, en liten stuga helt för oss själva.
Han som jobbade där hade däremot koll och föreslog att vi åkte båt ut för att sedan gå tillbaka till Marahau och på det sättet slippa gå fram och tillbaka, perfekt ju! Jag ville egentligen paddla kajak, har sett typ 1000 broshyrer om just det men vi kom fram till att det nog skulle bli rätt kallt. Så vandring fick det bli!
Vattentaxin tog oss först till "Split apple rock" nedan, sedan till en sälö innan vi hoppade av på Bark Beach för att påbörja vår tur tillbaka mot byn. Här kommer lite bilder från dagen.
Split apple rock
Jag på en av alla stränder vi passerade (kanske till och med den första.. =)
Jag och en av alla vikar vi såg ut över
Inget paddlande blev det men några andra var ute och en bra bild blev det! =)
Han som jobbade där hade däremot koll och föreslog att vi åkte båt ut för att sedan gå tillbaka till Marahau och på det sättet slippa gå fram och tillbaka, perfekt ju! Jag ville egentligen paddla kajak, har sett typ 1000 broshyrer om just det men vi kom fram till att det nog skulle bli rätt kallt. Så vandring fick det bli!
Vattentaxin tog oss först till "Split apple rock" nedan, sedan till en sälö innan vi hoppade av på Bark Beach för att påbörja vår tur tillbaka mot byn. Här kommer lite bilder från dagen.
Split apple rock
Jag på en av alla stränder vi passerade (kanske till och med den första.. =)
Jag och en av alla vikar vi såg ut över
Inget paddlande blev det men några andra var ute och en bra bild blev det! =)
Ida hittade en kompis
West coast
Efter glaciärerna bar det av vidare norrut längs västkusten, första stoppet blev Greymouth där vi stannade för natten. Med oss i bilen nästa dag fick vi en estländs kille vi bodde med. Planen var nämligen pancake rocks i Punakaki och det var precis dit han ville så vi packade in oss alla i minibilen (var inte mycket plats över). Vägen mellan Greymouth och Westport (Punakaki ligger mitt emellan) ska tydligen vara en av de finare road trips man kan göra.. jaha.. jo, visst var det fint, hav, klippor o.s.v. Känns som man sett det förut bara... =) Några stopp på utsiktsplatser blev det ändå!
Jag tar ett skutt, vilken ballerina! =)
Väl i Punakaki var det pannkaksklipporna som skulle spanas på. Ser faktiskt ut som staplade pannkakor...
Pancake rocks
Mellan stenarna hade det bildats håligheter och när vågorna rullade in slutade det ibland med att vatten trycktes upp mellan stenarna, i detta fall resulterade det i ett fräsande ljud, vattenpelare och regnbåge
Randiga klippor lite längre upp längs kusten
Lite sälar hann vi också med att spana på innan vi stannade bilen i Marahau utanför Abel Tasman National Park
Jag tar ett skutt, vilken ballerina! =)
Väl i Punakaki var det pannkaksklipporna som skulle spanas på. Ser faktiskt ut som staplade pannkakor...
Pancake rocks
Mellan stenarna hade det bildats håligheter och när vågorna rullade in slutade det ibland med att vatten trycktes upp mellan stenarna, i detta fall resulterade det i ett fräsande ljud, vattenpelare och regnbåge
Randiga klippor lite längre upp längs kusten
Lite sälar hann vi också med att spana på innan vi stannade bilen i Marahau utanför Abel Tasman National Park
Fox Glacier
Efter fallskärmshoppningen bar det av mot Fox Glacier med Ida sovandes i passagerarsätet. Jag passade på att stanna på lite utsiktspunkter och andra ställen på vägen. Har nog aldrig kört på så många serpentinvägar med vacker utsikt och varierande landskap. Tyvärr sitter Ida på de flesta bilderna (det är svårt att fota när man kör) men kommer nog ett inlägg om det senare. Här är några bilder från vägen mot fox i alla fall.
Längs en strand på västkusten hade folk byggt massor med torn av stenar och skrivit hälsningar på vita stenar. Såg riktigt häftigt ut.
Väl framme i Fox village bokade vi en halvdag på glaciären. Inte så mycket att säga om det egentligen, vi, två till (en fransman i kappa och en kines i trasiga leggings) och en guide gav oss upp på isen. Gick runt lite, guiden visade oss en tunnel skapad av vatten som vi kunde gå in i (fotot på mig) och så gick vi runt lite till, fick leka med ishackan han hade med och sen gick vi tillbaka. Var rätt frusen om fötterna trots kängor och raggsockar så var rätt skönt att kliva ner från isen. Hela grejen var lite cool, tror dock det hade varit en häftigare upplevelse på sommaren. Nu var det ju kallt och is, lite så det ska vara ju....
Istunnel, finns en bild på mig i tunneln också, på idas dator.. vi lyckas inte skicka över den för tillfället så ni får nöja er med bara tunneln... =)
Ispiggar på fötterna och en pinne i handen, Ida var glad
På väg norrut längs kusten passade vi på att stanna och kolla på den andra kända glaciären, Franz Josef. Orkade dock inte gå hela vägen fram till isen så vi nöjde oss med en utsiktspunkt på vägen.
Franz Josef glacier
Längs en strand på västkusten hade folk byggt massor med torn av stenar och skrivit hälsningar på vita stenar. Såg riktigt häftigt ut.
Väl framme i Fox village bokade vi en halvdag på glaciären. Inte så mycket att säga om det egentligen, vi, två till (en fransman i kappa och en kines i trasiga leggings) och en guide gav oss upp på isen. Gick runt lite, guiden visade oss en tunnel skapad av vatten som vi kunde gå in i (fotot på mig) och så gick vi runt lite till, fick leka med ishackan han hade med och sen gick vi tillbaka. Var rätt frusen om fötterna trots kängor och raggsockar så var rätt skönt att kliva ner från isen. Hela grejen var lite cool, tror dock det hade varit en häftigare upplevelse på sommaren. Nu var det ju kallt och is, lite så det ska vara ju....
Istunnel, finns en bild på mig i tunneln också, på idas dator.. vi lyckas inte skicka över den för tillfället så ni får nöja er med bara tunneln... =)
Ispiggar på fötterna och en pinne i handen, Ida var glad
På väg norrut längs kusten passade vi på att stanna och kolla på den andra kända glaciären, Franz Josef. Orkade dock inte gå hela vägen fram till isen så vi nöjde oss med en utsiktspunkt på vägen.
Franz Josef glacier
Fallskärmshoppning i Wanaka
Efter tre försök med vädret i Queenstown utan att få hoppa ville vi inte vänta mer. Vi bestämde oss för att lämna Queenstown och se till att hoppa någon annan stans. I samband med att vi avbokade hoppen som inte blev av såg vi att man kan hoppa i Wanaka, en dryg timme utanför Queenstown. Sagt och gjort, vi bokade in det till samma eftermiddag (söndag) och körde.
På vägen blev det ett snabbt stopp i Arrowtown som tydligen ska vara väldigt intressant... nja.. Ida undersökte iaf Chinese settlement innan vi hoppade in i bilen igen. 15min var absolut tillräckligt.
Ida på väg ut ur ett kinesiskt (?) hus
Väl framme i Wanaka var det direkt till flygplatsen som gällde, på med säkerhetsvideon och underskrift på papper. Wow, nu kommer vi verkligen få hoppa! Men tji fick vi, ett askmoln gjorde att de inte hoppade från 15000ft och ett vanligt moln gjorde att det inte heller gick att hoppa från 12000ft... jaha, bara att boka om till nästa morgon och hitta någonstans att sova. En promenad längs vattnet gick iaf att göra trots aska och moln.. =)
Lake Wanaka
På måndag morgon bar det av till flygfältet igen. Ska det bli 5e gången gillt?? JA! och askan hade till och med försvunnit så vi fick hoppa från 15000ft. I praktiken innebär det 60s fritt fall innan fallskärmen vecklas ut av snubben man hänger fast i.
Lite nervöst var det allt när man fick på sig alla grejerna för att inte tala om på väg upp i planet. Kanske 20 min flygtur innan den riktiga flygturen så att säga =). Inte helt lätt att njuta av utsikten men fint var det. Tyvärr inga bilder, var lite svårt att ta med kameran upp och hade fått betala en himla massa om jag hade velat bli filmad. Kände mig inte som nån filmstjärna direkt så var nog lika bra att jag skippade det...
Själva hoppet då? Vad säger man. Känslan när man satt på kanten med benen dinglande utanför flygplanet var helt galen. När man sen hör "going" bakom sig och fattar att nu hoppar vi.... ojojoj. Själva hoppet var mest en panikkänsla över att inte få luft (trilla i 200km/h eller nåt sånt och det är rätt svårt att andas upptäckte jag) samtidigt som det kändes helt galet ofattbart att man faktiskt typ flög (trillar) genom luften. Lägg till lite fantastisk utsikt som man försöker njuta av mitt i det hela och det blir ganska overkligt hela grejen. 60s kändes dels som 6h, dels som 6s. När fallskärmen sen vecklades ut var allt jag fick ur mig ett PUH, kände mig lagom kaxig! haha
Flygplanet som väntar på att få ta oss upp
Jag och Ida är glada att det ÄNTLIGEN blir hoppning. Detta är alltså innan vi hoppar. Efteråt var jag alldeles för skakig för att kunna bli fotad eller fota själv.
Måste nog erkänna (om inte annat för att en del av er läser Idas blogg också) att jag inte mådde jättebra ett tag där. Gissar att det var adrenalinet som gick ur kroppen.. Sätta sig och köra efter detta kändes inte helt säkert, hängde i souvenirshoppen tills jag mådde bättre, sen tog vi oss in till stan och ett cafe för att varva ner ordentligt. Varm choklad, sötsaker och en varm brasa var precis vad jag behövde för att komma ur chocken av att faktiskt ha hoppat. Hjälpte dock inte för Ida som lagom när jag återgott till normalt tillstånd börjar må dåligt. Om det berodde på hoppet eller den varma chokladen vet vi inte men serpentinvägen lär inte ha gjort det bättre...
En av de häftigare sakerna jag gjort... bungyjump nästa!
Queenstown
Queenstown blev mäst väntan. Vi kom dit på fredag och hade fallskärmshoppning bokad till lördag mitt på dan. Vi skulle ringa en halvtimme innan och kolla hur vädret såg ut. 3 samtal senare och ett besök till turistbyrån för att få tillbaka pengarna lämnade vi Queenstown utan att ha hoppat! Himla surt, vi hade iaf nästa tillfälle runt hörnet, Lake Wanaka var nästa mål och vi passade på att boka där när vi ändå höll på. Hoppa skulle vi!
Medans vi var i Queenstown var det iaf Vinterfestival, vi kikade in fyverkerierna och käkade kinesiskt. Det var midsommarafton hemma så det kändes som ett passande midsommarfirande... =) Kan ju nämna att trots kyla är det inte så mycket vinter här, ingen snö. Dom brukar tydligen ha det vid den här tiden på året. Inget av skidställena är öppet heller, var massa folk i Queenstown som var där för att åka skidor men bara väntade på att snön skulle komma. Normalt öppnar dom tydligen i början av juni så nästan en månad sent nu... Tur att vi bestämde oss för att skippa skidåkningen den här semestern!
Queenstown "beach"
Ida väntar på fyverkerier, iskallt var det!
Lördag morgon innan det var tänkt att vi skulle hoppa tog vi oss upp på Queenstown Hill för att gå lite och se lite utsikt. Här syns Frankton som typ sitter ihop med Queenstown.
Milford Sounds
Efter att ha hämtat upp bilen i Christchurch (tog typ 2h att ta sig dit för att bussarna hade nån sorts temporär megahållplats i en park) begav vi oss mot Milford Sounds. Två stopp blev det på vägen, först ett sovstopp i Lake Tekapo och sen ett litet infostopp i Queenstown. Mest för att boka skydive, mer om det sen... =)
Lake Tekapo hade säkert varit jättefint, om vi hade sett den! Dimman låg tät, när vi stannade på en rastplats var sjön typ 5m bort, syndes inte... Jaja, vi hittade en utsiktspunkt på ett berg iaf, så vi kom över dimman. Utsikten var svårslagen och vi kände att det var det här vi hade väntat oss av Nya Zeeland.
Ida ser ut över dimman över Lake Tekapo, åt andra hållet: Snöklädda berg
En tripp till Bluff kanske??
Planen var egentligen att stanna över natten i Te Anau och sen köra till Milford Sounds på morgonen, vägen mellan ska nämligen vara en av de finaste man kan köra. När vi kom till Te Anau var klockan typ 5 och vi kände att vi inte hade så mycket där att göra så vi körde vidare. Hamnade i Milford Sounds några timmar senare, utan att ha sett någonting av den fina vägen! Aja, vi skulle ju faktiskt köra samma väg tillbaka så gjorde ju ingenting! =)
Ganska häftigt att vakna upp och inte ha nån aning om hur det ser ut runtomkring. Jättefint var det iaf! En båttur i fjorden blev det, här kommer lite bilder från den.
Ida med kameran i högsta hugg
Vi framför ett av typ 1000 vattenfall (det hade regnat hela natten så många var tillfälliga men det bryr väl inte vi oss om! och vi slapp regnet iaf)
Berg, snö, vatten, moln, sol. FINFINT
Efter kryssningen bar det av tillbaka till Te Anau, denna gången hade vi bestämt oss för att se så mycket som möjligt av vägen så många stopp blev det.
Ida vid en av utsiktspunkterna på vägen
Mirror Lakes, undra varför den heter så...?
Christchurch
Blött, kallt och katastrofkänsla... japp, välkommen till Christchurch! Eftersom vårat hostel ligger lite utanför city (tur det eftersom city är avstängt) bestämde vi oss för att gå in och se hur det ser ut efter alla jordbävningar. Ida var övertygad om att det var på väg att spricka upp så trots grå himmel började vi gå. Nästan 2h senare var vi inne vid avspärrningarna, dyngsura, kalla och blinda på grund av allt regn och imma på glasögonen. Det blev några bilder och sen leta reda på bussen för att komma tillbaka till hostelet. Tog nog 2h innan fötterna tinade! Är förresten inte helt säker på att de har tinat än!
Ida vid avspärrningarna
Vad en jordbävning (eller några stycken) kan ställa till med
När vi kom sent i natt satt det ett kuvert med Idas namn på i hallen med en rumsnyckel i. Perfekt! Vi letade reda på rummet som bara hade EN ledig säng... weii.. och ingen reception öppen. Efter mycket bökande, väckte alla i rummet genom att bära in och ut väskorna, bankade vi väldigt hårt på en dörr för att väcka ägaren. Hon letade upp ett nytt rum åt oss och vid tvåtiden kom vi äntligen isäng. Puh, kunde lätt börjat bättre....
Imorgon ska jag åka och hämta bilen så vi kan lämna detta regnhål och bege oss mot Queenstown, förhoppningsvis inte lika blött, antagligen lika kallt... hehe
Goodbye Brisbane
Jaha, då var det snart dags. Väskan är rejält full och blir nog två handbagage men det gick! Ett tält och ett liggunderlag som jag inte vet vad jag ska göra med... känns inte bra att slänga det fast det är väldigt billig skit jag och Anna köpte när vi kom hit. Lämnar det kanske i rummet så kan nästa person göra vad den vill med det.
Annars har jag alldeles för mycket överdelar jämfört med om jag hade packat för att resa. Men rensning har gjorts och detta ska hem! får se hur mycket Ida får med sig från NZ, förhoppningsvis lite så jag slipper resa runt i Kina med allt... I NZ ska vi ju ha bil hela tiden så gör inte så mycket om väskan väger några kg extra..
Nästa inlägg blir från NZ!! =) första stoppet blir Christchurch och lite katastrofturism.. tydligen är hela centrum avstängt efter alla jordbävningar så vet inte om det finns så mycket att göra där. 1,5 dag blir det iaf innan vi hämtar bilen och ger oss iväg på en rejäl road trip!
Bye Australia!
Annars har jag alldeles för mycket överdelar jämfört med om jag hade packat för att resa. Men rensning har gjorts och detta ska hem! får se hur mycket Ida får med sig från NZ, förhoppningsvis lite så jag slipper resa runt i Kina med allt... I NZ ska vi ju ha bil hela tiden så gör inte så mycket om väskan väger några kg extra..
Nästa inlägg blir från NZ!! =) första stoppet blir Christchurch och lite katastrofturism.. tydligen är hela centrum avstängt efter alla jordbävningar så vet inte om det finns så mycket att göra där. 1,5 dag blir det iaf innan vi hämtar bilen och ger oss iväg på en rejäl road trip!
Bye Australia!
En vecka med middagar och hejdå
Efter en härligt ledig måndag och en kort tisdag började veckan på allvar i onsdags. Eller på allvar och allvar, kan inte säga att jag har haft jättemycket att göra på jobbet de här sista dagarna. Men men. Med middagar inplanerade onsdag, torsdag och fredag blev det inte mycket tid till att förbereda avfärd.
Onsdagen spenderades på turkisk restaurang med brand teamet med respektive. Mycket god mat och trevligt sällskap! Jag och Anna fick varsinn tjusig penna med Philip Chun 2010-2011 ingraverat så att vi inte ska glömma att vi varit här.. inte för att det är nån risk direkt!
The fire team: Andrew, Anna, Jag, Will och Pelle
I torsdags var det dags för peruansk mat. Vi var ett gäng som en måndag på spanskaträffen bestämde att vi skulle äta det någon gång. Finns nämligen en peruansk restaurang i West End. För att detta skulle hinnas med, eller snarare för att jag skulle hinna följa med fick det bli i torsdags. Vi åt bläckfisk i olivsås, kohjärta, rå fisk marinerad i chili och citron samt kycklig i nån sorts curry. Allt var mycket gott, tro det eller ej! =)
"Peruanska" gänget
Fredagen då? Då var det dags för middag med Anna och Jon. Jag och Ida tog med vinflaskan som blev inköpt när mamma och pappa var här. Även Anna hade med sig en flaska. Efter att ha övertalat personalen om att vi ville sitta inomhus (svinkallt ute ju, mitt i vintern!) högg vi in på asiatiskt. Mycket gott. Tror dock jag fick en hel anka, lyckades nästan få ner hela... hehe. Tyvärr finns det ingen bild från detta, Anna roade sig dock med att fota tallrikarna EFTER vi ätit... Efter middagen gick vi till en bar och det blev några öl innan vi begav oss hem. Mycket trevlig kväll. Nästa gång vi ses blir i Sverige, helt sjukt ju.
Imorgon har Rani och Rachel lovat att köra oss till flygplatsen, himla skönt att slippa tåget faktiskt. Har varit lite stressad i veckan över allt som måste fixas och så drog det in ett askmoln över Nya Zealand som gjorde att en massa flyg ställdes in... yippie liksom. Kan ju tillägga att det kom ända från CHILE! helt sjukt, nu verkar det dock blåst bort och flygen ska gå som vanligt i helgen.
Nu sova, imorgon packa! (ja, jag har börjat, men är inte så mycket som har hamnat i ryggsäcken än..)
Onsdagen spenderades på turkisk restaurang med brand teamet med respektive. Mycket god mat och trevligt sällskap! Jag och Anna fick varsinn tjusig penna med Philip Chun 2010-2011 ingraverat så att vi inte ska glömma att vi varit här.. inte för att det är nån risk direkt!
The fire team: Andrew, Anna, Jag, Will och Pelle
I torsdags var det dags för peruansk mat. Vi var ett gäng som en måndag på spanskaträffen bestämde att vi skulle äta det någon gång. Finns nämligen en peruansk restaurang i West End. För att detta skulle hinnas med, eller snarare för att jag skulle hinna följa med fick det bli i torsdags. Vi åt bläckfisk i olivsås, kohjärta, rå fisk marinerad i chili och citron samt kycklig i nån sorts curry. Allt var mycket gott, tro det eller ej! =)
"Peruanska" gänget
Fredagen då? Då var det dags för middag med Anna och Jon. Jag och Ida tog med vinflaskan som blev inköpt när mamma och pappa var här. Även Anna hade med sig en flaska. Efter att ha övertalat personalen om att vi ville sitta inomhus (svinkallt ute ju, mitt i vintern!) högg vi in på asiatiskt. Mycket gott. Tror dock jag fick en hel anka, lyckades nästan få ner hela... hehe. Tyvärr finns det ingen bild från detta, Anna roade sig dock med att fota tallrikarna EFTER vi ätit... Efter middagen gick vi till en bar och det blev några öl innan vi begav oss hem. Mycket trevlig kväll. Nästa gång vi ses blir i Sverige, helt sjukt ju.
Imorgon har Rani och Rachel lovat att köra oss till flygplatsen, himla skönt att slippa tåget faktiskt. Har varit lite stressad i veckan över allt som måste fixas och så drog det in ett askmoln över Nya Zealand som gjorde att en massa flyg ställdes in... yippie liksom. Kan ju tillägga att det kom ända från CHILE! helt sjukt, nu verkar det dock blåst bort och flygen ska gå som vanligt i helgen.
Nu sova, imorgon packa! (ja, jag har börjat, men är inte så mycket som har hamnat i ryggsäcken än..)
